Jag är en tjej som alltid haft lätt till skratt - även under mindre roliga stunder av livet! Och kanske är det just humorn som fått mej att envist streta vidare, trots att allt inte alltid är så lätt? Både när armar varit avbrutna och barnen fötts har jag mitt i smärtorna skojat om eländet, vilket å andra sidan fått en del att tro att det nog inte varit så jobbigt. När jag med bruten arm själv körde till akuten och sen småskojade med personalen var läkaren övertygad om att armen nog bara var stukad, men röntgade ändå "för säkerhets skull". Som att jag inte skulle veta?? Ett antal timmar senare kom han sen skamsen med svansen mellan benen och bekräftade att jag haft rätt!Mina intressen spretar åt alla möjliga håll, vilket du efterhand nog kommer att märka och jag kommer skriva om det som just nu berör mej. Ibland kan det handla om säsongens mode eller inredningstrender. En annan gång om våndan över att behöva ta bort en kär vän man haft i t.ex en häst eller katt. Kanske får jag för mej att skriva en dikt. Eller lägga ut bilder på nåt av mina senaste renoverings- eller design-projekt. Eller nåt annat som påverkar mej. Men just nu kommer fokus ligga på det som fått mej att fundera över hela min livssituation...
Som obotlig optimist ser jag kaos och livskriser som möjligheter att äntligen få ändra på saker som inte varit bra innan. Nu är jag i ett sånt läge och funderar kring hela min livssituation - när jag ändå fått benen undansparkade! Här får du följa min fortsatta "resa"... :)
För mitt liv ha nu vänts upp-o-ner, vilket påverkar mej mer än jag nånsin kunnat föreställa mej. Jag har sen en tid legat i en vårdnadstvist, men nånstans hela tiden hoppats att allt skulle ordna sej. Men... Istället slog Tingsrättens beslut helt undan benen för mej! All kraft jag lagt på vårt boende är inte längre något värt och vi är tvungna flytta. För Familjerätten och Tingsrätten gör ju alltid det som är bäst för barnen??
Barnen är jättearga och tycker att ingen tagit hänsyn till dom. Och kan jag nu ha kvar hästen jag själv fött upp? Var kan jag egentligen bo billigare än här? Borde kanske se över hela min livssituation när jag ändå håller på? Är ju egentligen lånen på huset som varit den främsta orsaken att jag jobbat kvar där jag gör och stämningen där är rent ut sagt bedrövlig. Vi kanske skulle passa på och flytta till Italien och odla vin istället?? =P Sa det som ett skämt, men sen började jag fundera... Vad håller mej kvar här egentligen?
..X..