Vad var det jag sa?

Så har man då fått det konstaterat! Det jag sagt i alla år, men skolan tillbakavisat. Och enligt specialisten var tecknen ovanligt tydliga dessutom. Grrrrrr... Sonen har alltså haft ett elände i alla bara för att skolan är inkompetent?

Han har helt enkelt dyslexi. Förstår inte detta med varför skolan absolut inte ville att det skulle vara det jag tyckte verkade uppenbart. Varför ingår förresten inte kunskap om vanliga problem som t.ex dyslexi i lärarutbildningen? Istället har han försökt mörka detta för att inte verka annorlunda, men tack vare det har han därmed ansetts stökig och ha svårigheter med fokusering. Pleeeease! Har dom försökt få kontakt med honom när han är inne i nåt?

Hans stökighet har gett bilden av honom som en kuf, som naturligtvis ständigt mobbats - på skolan där ingen mobbing förekommer. Lärarna ser nämligen inte det som sker helt öppet! Som min dotter sa efter ett besök i skolan: "Ser man inte mobingen på den där skolan måste man vara blind!" Så uppenbart var det! Och näe, han var inte den enda som var drabbad. En av dom värsta mobbarna var förstås en av lärarnas son, så... Vad ska man säga?

Men sen i höstas går han på en ny skola. En skola som tar betydligt mer seriöst på mobbing än den förra. Och nu vet vi äntligen vad som ställt till det med lässvårigheterna. Han har helt enkelt rätt att använda sej av datorer med talsyntes och andra hjälpmedel för att hänga med. Tänk vad mycket lättare det kommer bli för honom att lära sej saker nu. När han inte måste lägga all energi på att försöka förstå vad det ens står...

För hur intressant en film än är, kan man inte språket som talas på den och textremsan saknas, hur troligt är det då att man orkar se hela filmen? Och hur mycket förstår man?


..X..