Bilhavereri... :(

Vilken sanslöst painig vecka jag har bakom mej! Blääää...

Redan förra torsdagen kände jag hur energin fullkomligt rann ur mej. Den jag skulle behöva prata med har inte tid och jag känner inte att det är något jag vill prata med nån annan om, så... Känner mej lite "bakbunden" av situationen just nu.

Trors energilösheten kunde jag dock inte sova den natten och allt eftersom timmarna bara gick började jag få lätt panik. Jag skulle ju upp tidigt och iväg på föreläsningar hela dagen! Tack och lov var det förstås en kurs som är såååå kul, så jag kom trots sömnbristen upp som jag skulle i alla fall.

Men när jag skulle köra iväg lös oljelampan. Kollade oljesticka och den var helt torr??? Hmmm... Hämtade en oljedunk i garaget och började fylla på. Kollade stickan igen - ingen skillnad. Fyllde på mer. Kollade stickan - ingen skillnad. Fyllde på mer. Osv. Till sist vågade jag inte hälla på mer för det verkade inte rimligt att det plötligt skulle behövas så mycket. Jag hade ju inte haft några oljefläckar under bilen och så... Slängde in oljedunken i bagageluckan och tänkte att jag får kolla igen senare. Nu lös i alla fall inte oljelampan!

Började köra iväg, men insåg snart att bilen rök hejdlöst. Ett stort vitt moln bredde ut sej runt min bil och efter mindre än en halv km stannade jag bilen. Då rök det även från huven! Jag öppnade huven och kollade oljestickan igen. Nu var det plötsligt flera liter för mycket olja!!! Vad i hela friden?????? När bilen slutat ryka var det bara att smyga hem med den igen och ringa min lärare på skolan.

Missade det obligatoriska seminariet på förmiddagen, men inte mycket att göra. Har ca 3,5 km till bussen och bussarna går rätt sällan. Försökte googla lite om vad det kunde vara för fel, men blev inte klokare av det. Vad jag kunde se var det inget vatten i oljan och heller ingen olja i kylarvattnet, så det borde inte vara toppen som pajjat. Gav hur som helst upp och gav mej iväg med busse till sist. Ville inte missa hela föreläsningsdagen. På vägen var jag också tvungen att lösa kvällsfodring i stallet, eftersom det såklart var jag som hade den. Tack och lov löste det sej rätt enkelt!

Den dagen var redan innan strulig, eftersom killarna skulle iväg till sin pappa på kvällen, vilket alltid är bökigt att få ihop. Denna vecka gick dock inte tåget dom brukar ta, så dom skulle åka en timme senare än vanligt - vilket nu var tur, eftersom vi aldrig hade hunnit med det vanliga tåget då vi var tvugna att gå från baskethallen.

På väg från skolan insåg jag att jag hade ett missat samtal av min styvfar. Blev lite konfunderad, eftersom han aldrig brukar ringa mej. Var på väg att ringa honom, men sen fick jag lite lätt panik - "Det har väl inte hänt mamma nåt?" tänkte jag. Hon är ju mitt i sina cellgiftsbehandlingar, så det är rätt lätt att få lite panik. Eftersom jag satt på bussen med en massa folk omkring mej väntade jag därför med att ringa. Till följd att jag fick ännu mer panik. När jag klivit av letade jag rätt på en lugn plats att sätta mej på och ringde sen. Men... Mamma svarade på hans telefon! "Kan jag ringa tillbaka? Jag sitter upptagen i andra telefonen nu." Men eftersom jag redan var inne på katastroftänket fick jag då istället för mej att det då måste vara min styvfar det hänt nåt med. Sist jag pratat med mamma hade han ju varit lite yr och konstig. Men icke - hon hade bara ringt från den för att han har fria samtal!!!! Så får hon ju inte skrämmas fattar hon väl. Hon har ju aldrig ringt från hans telefon förut. Grrrr... Men skönt att inget hänt i alla fall! :)

När killarna väl kommit iväg med sitt tåg fick jag sitta på stationen och vänta i hela två timmar!!! Det gick nämligen inga bussar till mej mellan kl 1830 och 2200 och deras tåg gick vid 20-tiden. Suck... Bussen var sen vid min hållplats straxt före 2230 och jag hade då att gå ca 30min i kolmörkret. Skitläskigt! När jag till sist äntligen kom innanför dörren hemma satte jag mej på golvet och storgrät. Varför finns inte min bästis för mej såsom jag alltid funnits?

På lördan kollade jag lite noggrannare hur det såg ut i motorrummet och såg då att det sprutat olja under motorn, men inte från toppen. Lyckades dock inte se var det kom ifrån, så gav upp mina försök och gav mej på cykeln istället. Har inte cyklat på det på sisådär 7år och förutom att den är rostig var det punka både fram och bak. Lyckades i alla fall fixa punkteringen och smorde kedja etc. Sen var det det där med att hitta fungerande cykellysen också, men efter lite rotande och meckande med lamporna jag hittade fick jag till sist ihop det. Sen var det bara att cykla till stallet, dvs 1mil fram och tillbaka, varje dag hela veckan. Helt färdig och mörbutad i rumpan har jag på nåt sätt fått ihop det.

Hämtning av killarna på söndan fick jag tack och lov hjälp av en släkting med. Jag kunde ju inte gärna cykla ända till tågstationen och skjutsa hem dom på pakethållaren... 

På tisdan fick jag låna en bil på kvällen för att kunna hämta minstingen efter hans träning och kunna handla lite. Men kan saker skita sej så gör dom ju såklart det! När jag kom till kassan på affären hade jag glömt mina kort, så det var bara att plocka tillbaka allt utom mjölk, bröd och ost eftersom jag bara hade ca 160kr i plånboken. Suck...

Sen fick jag äntligen tag på en verkstad i närheten som kunde titta på min bil. Dom hade egentligen fullbokat både denna och nästa vecka, men lovade att titta på den då dom fick en stund över. Jag hade förklarat min hopplösa situation som ensam mamma på landet med ungar som tränar hela veckan, vilket dom tydligen kände sympati för. På fredag vid lunch ringde dom och sa att bilen var fixad!!!!!

Vilka änglar det finns i alla fall! Både min släkting, stallkompisen jag lånade bilav och bilverkstan. <3 p="">
Skitveckan redde till sist ut sej, men ändå verkar jag inte få tillbaka min energi... :/


..X..