Orolig igen...

Inte för min mamma dock, även om faran ännu är långt ifrån över för hennes del. Men för min vän med konspirationsteorierna. I söndags bad had om ursäkt för att han inte funnits för mej tillräckligt under mina jobbiga veckor och lovade bättra sej. När jag sen pratade med honom sent var han med ett maniskt tonfall igång om konspirationer igen och inte ett ord om hur jag hade det med mamma som skulle opereras och allt. Ett "grattis" via sms är sen allt jag hört sen jag på måndagskvällen meddelat honom att det verkade gått bra. Hm... Är det att vara stöd? Och sen inte ett ljud?

Nåt är helt klart galet och det oroar mej...


..X..