Utan hopp sinar energin

Igår tappade jag energin fullständigt! Efter gårdagens samtal med banken kändes som att allt hopp var ute och att det skulle bli att bosätta sej i ett tält eller nåt i skarven mellan försäljning och köp av ny bostad. Ska jag sälja INNAN jag har nånstans att bo har jag ju ingenstans att göra av mina saker. Ska jag då magasinera allt och bo på gatan? Och sen kosta på ytterligare en flytt till stället jag sen ska bo på? Blir ju både dyrt och fruktansvärt omständigt! Fan... Tårarna brände innanför ögonlocken och hoppfullheten tvärdog.

Räddningen var min lille son som ringde och ville komma hem. "Kan du klippa mej om jag kommer hem?" Visst kunde jag det! "Ska vi färga det oxå?" sa jag med hornen i pannan utfällda. Hans pappa tycker nämligen INTE om när han färgar håret *flin*. Sagt och gjort klippte vi hans långa hår, så att det gick att rufsa till ordentligt och färgade det RÖTT. Och nithalsbandet smugglade han med sej för att ha på avslutningen, men lär bli tvungen att sätta på sej det när han väl är i skolan. Haha...

Och idag kom hoppet tillbaka! Bankmannen ringde och hade diskuterat lite med sin chef och hittat ett sätt att lösa det mesta av strulet. Handpenningsbiten för min framtida nya bostad måste jag dock lösa på annat sätt, så nu är det bara att börja "tömma fickorna"...

Men nu ska härjas vidare här - med min återfunna energi!

..X..