onsdag 23 juni 2010

Människobarn har inget nackskinn man kan grabba tag i hur som helst...


Morrrrrrrrr... Nu är jag förbannad! Vad håller den där idioten på med egentligen?

Ikväll ringde killarna som vanligt, men gråtandes. Den större, som var den som ringde, sa att brorsan haft bort fjärrkontrollen och att pappa var arg och vägrade lyssna. Han var rädd att hans pappa skulle slänga fjärrkontrollen och att dom sen inte skulle kunna byta kanal. Hmmm...
Han ville knappt avsluta samtalet och hade världens hemlängtan och jag försökte peppa honom med att det nu bara är 4 dagar tills han kommer hem igen. Till sist gick han med på att avsluta och jag skulle då prata med minstingen.

Här kom en annan version. Inte helt ovanligt efter att dom där gossarna bråkat iofs, men den här versionen gillande jag INTE. Och det var inte det som hänt mellan killarna som gjorde mej upprörd, utan det som han sa om hur hans pappa hanterat det hela.
"Han tog hårt tag i nacken på mej..." sa han gråtandes och "Kan du komma och hämta mej? Jag vill hem!"
Vad är det egentligen som händer? Och plötsligt slog det mej... Inte första gången han gör sådär! Jag kom nu ihåg hur arg jag varit då det hänt när killarna var små. Han grabbar helt enkelt tag i dom som om dom vore hundar eller nåt som behöver en tillsägning!! Är det ok nånstans? Näe, knappast! När sonen frågat varför han gjorde så, fick han till svar att han bara skulle hålla i honom. I nacken?? Hmmmmm...

Naturligtvis slängde jag mej i bilen och hämtade lillgrabben. Vill han sova hemma är det här han ska sova. Pratade lite och kramades och han verkade rätt ok när jag sa godnatt. Och katten spann glatt över att ha sin sovkompis hemma! :)

Men skit att jag hade förträngt det där idiotbeteendet. Grrrrrrr....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar