There's a hole in the bucket...

Vad var det egentligen som hände? I över 5 år kämpade jag förgäves för att barnen skulle få träffa sin pappa åtminstone några fler nätter än dom 4-5 nätter/mån han tyckt varit lagom. Plötligt gjorde han en tvärvändning och drog igång en vårdnadstvist, som han tack vare bättre ekonomiska förutsättningar nu vann. Samhället värderar inte mammor lika högt när det gäller barnen verkar det som och barnen känner sej överkörda. Är det så fantastiskt när en pappa plötsligt vill engagera sej i sina barn att tidigare ointresse överhuvudtaget inte räknas? Det är idag 2 veckor sen den tunga dagen som vände allt på ända...

1. Jag får sen den dan inte träffa mina barn lika mycket som innan enligt beslutet
2. Tack vare det ryker oxå underhållet som var en förutsättning för mina lån
3. Detta gör att jag måste sälja och flytta till ett billigare boende
4. Ändringen gällde med omedelbar verkan, varför risken för personlig konkurs innan huset är sålt var överhängande
5. På orten finns inga lägenheter lr andra hyresbostäder, varför det blir till att flytta iväg minst ett antal mil
6. Jag kommer därmed bo alldeles för långt från skolan för att delat boende ska kunna fungera
7. Barnen måste därför antingen byta skola och flytta med mej eller så får dom i fortsättningen bara träffa mej varannan helg
8. Bo med pappa på heltid går inte, för han reser i sitt arbete
9. Hm... Då är det förmodligen bara för dom att flytta med mej och bort från sina vänner
10. Och att tvinga mej och barnen att flytta var förstås att se till barnens bästa?

Varför får listan ovan mej att börja nynna "There's a hole in the bucket, dear Liza, dear Liza, There's a hole in the bucket, dear Liza, a hole"?

..X..