Första bussresan med killarna

Hjälp vilken hysterisk start på vårt lilla äventyr. För att slippa gå en kilometer med packningen på morgonen och heller inte behöva starta så tidigt, så kom jag på att jag skulle ställa bilen på jobbet. Där kan den stå både inlåst och bevakad, så det kändes som en trygg och bra lösning. Dock hade jag glömt kolla hur bussar etc gick därifrån! Hm... Kanske hade varit bra om jag gjort det?

När vi kom med tunnelbanan till Centralen hade vi därför bara 5 minuter på oss innan bussen som skulle ta oss vidare hade sin avgångstid. Hjälp! Vad gör man annat än springer i det läget? Uppför rulltrapporna, igenom hela Centralen, upp till övre plan, igenom hela övre delen, upp till Klarabergsviadukten, över vägen, in på bussterminalen och sen försöka ta reda på vilken utgång just vår buss skulle gå ifrån. När vi kom in på bussterminalen slog klockan om till samma tid bussen hade som avgångstid och den försvann därför från skärmarna innan jag hann se vad det stod. Vem vet var den går? Frågade första bästa ställe som hänvisade oss till informationen. Kastade mej dit med killarna flåsande i hasorna. Var går bussen?

Tjejen som stod i informationen var snabb och förstod vad jag menade, trots att jag i stressen förmodligen sa fel resmål.
- Uppför rulltrappan och ut genom utgången direkt till höger, sa hon. Skynda er!
När vi kom ut där uppe stod chauffören och väntade.
- Vart ska ni? frågade han.
- Övik, svarare jag stressat.
- Övik? Han tittade förvånat på mej.
- Ja, Övik, sa jag igen.
Han tittade frågande på mej.
- Näe, Söderhamn, sa då minstingen och jag insåg hur förvirrad jag måste verka. Övik skulle vi ju inte till förrän om några dar. Haha...

Väl på bussen fick vi sprida ut oss, eftersom det inte fanns så många lediga platser när vi kom så sent. Killarna hittade jag i alla fall platser till på var sin sida om gången, så dom fick sällskap av varandra och kunde spela spel. Själv satte jag mej lite längre fram och hamnade bredvid en pratsjuk kvinna. Trött som jag var efter en rätt sömnlös natt somnade jag dock efter en liten stund och slapp prata väder och sånt. Sicken tur!


..X..