Nu har snart dom ensamma veckorna gått. Äntligen! Tre långa veckor av saknad. Tre veckor av ovanligt mycket jobbande. Tre veckor av längtan. Tre veckor av oro. För ja, klart jag är oroad. Killarna som förra semesterperioden ringde gråtandes när deras pappa visat upp sitt rätta jag. Jaget, eller egot snarare, som jag så fullständigt förträngt. För förutom kontrollbehov och hans totala oförmåga att sätta sej in i andra människors behov, var ju denna handgripliga hantering av sönernas osämja en, när vi levde tillsammans, rätt vanlig orsak till min ilska och irritation.
Men nu är det snart över för den här sommaren! Åh, vad jag längtar...
..X..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar