Vilken weekend!

Foto: Mikael Olsson/ROCKFOTO

Vilka underbara dagar vi hade! På bara tre dagar avverkade vi först Söderhamn och Bollnäs med två dagar rockfestival och därefter var vi upp till Örnsköldsvik på 90-årskalas. Det hände så mycket under denna korta tid att killarna var övertygade om att vi varit borta JÄTTELÄÄÄNGE. Haha... Otroligt vad upplevelsen av tid beror på vad man gör! Och det är inte bara när man har tråkigt tiden blir längre - klämmer man in tillräckligt mycket under kort tid har det samma effekt. Och så länge man gör saker som GER energi går det ju bra även om tempot är hysteriskt högt. En tid i alla fall!
Festivaldagarna och Bollnäs gjorde vi tillsammans med en vän till mej. Vädret var toppen och barnen var helt uppsluppna av vårt äventyr. Knappt ens tendenser till tjafs mellan dom under hela resan, vilket gjorde mej imponerad.
Nästa resa gick som sagt var ytterligare ett antal mil norrut med ett X2000-tåg. En ny upplevelse det med. Jag kände mej dock rätt illamående efter den åkturen, men fick sen höra att det tydligen är jättevanligt att man blir åksjuk på just X2000-tåg. Undrar varför?
Killarnas pappa gjorde dock stor drama över att dom ville åka till sin gammelmormor och fira henne. Han skulle absolut ha hem dom på söndag eftermiddag och det krävdes både tårar från kidsen, argumentering från mej och slutligen dyrt köpslående för att han skulle låta dom vara med på denna fest. Han hade helt enkelt ingen förståelse VARFÖR dom ville fira hennes 90-årsdag. Hmmm... Det är ingen normal gammal pensionär vi pratar om här, utan en stålmormor i ordets rätta bemärkelse. Med perfekt trimmad kropp (inget "gäddhäng" där inte) håller hon fortfarande högt tempo. Hon stavgår snabbare än dom flesta betydligt yngre, fixar i trädgården där hon rensar ogräs vikt som en fällkniv, åker motorcykel när hon får möjlighet (för det är ju så kul!) och ser minst 20år yngre ut än vad hon är. Synd att hon inte får ha morfar med sej längre bara. Kärleken som lyste så starkt mellan dom kommer alltid vara en förebild för mej av hur det SKA vara!
- Ja, jag saknar dej morfar...
Mormor, dvs killarnas gammelmormor, visste ingenting om denna tillställning. Allt hade fixats i hemlighet och hon skulle bara på middag hos en av sönerna trodde hon. Ler... Istället var det ordnat en fest till hennes ära. Och när jag kom med killarna blev hon så chockad att hon först inte förstod vem jag var. Fel plats lixom! Men sen blev hon alldeles tårögd och kramade mej hårt, hårt...
På måndag var det jobb igen, så sova fick jag göra på bussen på väg ner. Mörbultad? Jaaa! Men jag ångrar inte en sekund att vi tog oss upp trots pressat schema. Hur många 90-åringar får man fira egentligen?
Och när vi väl kom hem hade vi hela två fullvuxna älgar utanför huset!


..X..